The Life Confession

Bättre sent än aldrig..

2011-01-23T18:44:00.000+01:00

Tankarna har alltid funnits där, men motivation är förmodligen det som saknats. Det är lätt att säga ett, men desto svårare att göra två. Nu har jag äntligen tagit mig i kragen, inhandlat gymkort och faktiskt börjat använda mig av det. Och till min förvåning, är det faktiskt rätt roligt. Hoppas dock jag kan fortsätta känna motivation och inte deppa ihop som en sandsäck som tidigare.

Måste dock medge att jag känner mig relativt "liten" i jämförelse bland många biffiga pojkar som härjar runt på gymmet. Stackars krakar som sliter sina benhinnor på att ständigt lyfta tungt tillsammans med sina åååh-läten. Kan dock medge att jag inte faller för pojkarnas muskulösa kroppar i tighta träningskläder.

Bättre sent än aldrig? Javisst!

Tråk-träsk

2011-01-19T20:09:00.000+01:00

Skrivandet ligger tämligen under uppbyggnad.. mina fingrar lider onekligen inte av skrivkramp. Kan det vara sådant som sker när man upplevt "botten" men rest sig emot "toppen"? Nowadays, ser mitt liv förmodligen ut som vilket "svenne-liv" som helst (jobb och samboliv)? Men visst, körkort, Volvo, giftermål och barn lär dröja tills den rätta tiden är inne. Jag trivs bra, utmärkt bra förutom mitt tillfälliga tråk-träsk (jobb, helg, jobb, helg, jobb..). Det känns emellanåt som det enda tiden går till är att jobba. Jag vet, borde inte klaga. Har fast-tjänst vilket kan tänkas vara ett mål som många strävar efter. Dock känns mitt huvud ofta slutkört och jag har svårt att slappna av och finna den rätta energin. Den underbart sköna julledigheten med en veckas semester utomlands var uppenbart välbehövlig, men dock kort. Nu inväntas vår med stora stormsteg!

Nu har jag skrivkramp, nio och en halv rad senare..

Tack för mig.

Vardagens Random

2010-11-13T10:19:00.000+01:00

Vardagsliv är vardagsliv? Och det gäller att finna tjusningen även i detta? Väl medveten om den oregelbundna uppdateringen (eller ingen alls) försöker jag i detta nu, komma i stånd med ett inlägg (ett givande sådant blir därmed osagt).

Det sker för tillfället ingenting som egentligen kan tänkas vara av intresse för den utomstående världen. Jag är grymt tacksam för min tillsvidare anställning. Skrik och högljudhet är vardagsmat, men det finns naturligtvis en tjusning i det med. Vårt medaljong-tapet ifrån 50-talet har uppdaterats i två grå-kulörer och det gick lättare än vad jag trodde innan allting skulle tejpas (suck och stön). Resultatet talade för förväntningarna vilket dock känns bra. Teamwork med viss skrikhet och ilska blev i slutändan en större trevlighet.

Längtar till julledigheten! Vilket kommer innebära nyårsfirande i värme (förhoppningsvis) och inte allra minst i Egypten. Resan är dock inte bokad ännu, men snart klarar vi nog inte av att ha mer is i magen.

Äsch, detta resulterade inte i något intressant.. jag återkommer..

Egois(M) alternativt (S)olidaritet?

2010-09-19T12:26:00.000+02:00

Under en lång tid har svenska folket möts av en mediastorm grundad på olika debatter och opinionsundersökningar (dessutom den onekligen obligatoriska paj-kastningen). Vad kommer att ske och vilken utgång kommer landet Sverige att leva under? Personligen tror jag att det kommer bli en relativ jämn utgång. Jag väljer att inte se till alla dessa odds som pumpas ut ifrån olika håll. Kan hända att det ligger en del sanning i detta, men å andra sidan visar dessa absolut inte en rättvis bild av hur utgången definitivt kommer att se ut.

Det är onekligen en spänd dag.

(S)olidaritet är för mig den enda rätta vägen och det är i ett sådant samhälle jag vill leva i. Egois(M) är ingen vacker utgång och ingenting som bör representera vårt land. En nagelbitare kommer bli Sverigedemokraternas (SD) eventuella ingång i riksdagen, vilket vore ett botten napp för den svenska politiken.

Ikväll väntar därmed en oerhört spänd valvaka. Jag håller dock mina tummar in i det sista - för en RÖDGRÖN regering.

On my way..

2010-08-19T19:04:00.000+02:00

Snart har tredje arbetsveckan (på ny arbetsplats) tagit sitt avstamp. Jag uppskattar trevligt bemötande och en hejdundrans bra kollegor samt härliga barn. Därav ser jag fram emot denna termin av erfarenheter och upplevelser som arbetet förhoppningsvis kommer resultera i. Och som om detta inte vore nog, har jag numera möjlighet att följa "minstingarna" genom kommande år, då jag haft turen att erbjudas (och tackat JA) till en fast tjänst. Hurra! På något vis känns livet i sig aningen lättare.

By the way.. den stora soffa som inhandlats uppskattas verkligen när ömma fötter värker och baken (gompen) har träningsvärk av cykelsadeln som borde bytas ut.

Photo of The Day

2010-06-25T09:56:00.001+02:00

Foto: Stefan Persson

Midsommarafton

2010-06-25T09:50:00.002+02:00

Tanken på att ett år springer snabbt förbi, förstärks även i år vid denna tidpunkt. Drar mig till minnes att midsommarafton, för ett år sedan tillbringades hemma hos kära vänner. Livet var relativt upp å ner och känslostormningarna i rejäl obalans. Dessutom haglade det nederbörd på självaste aftonen och iakttogs oväntat från balkongen. Senare kväll/natt utgjordes på ett av stadens uteställen där det glatt dansades till "Hula hula-musik" natten lång.

Denna midsommarafton erbjuder halvdant väder (so far) - moln, men termometern visar 24 grader värme. Solen - komsi kom! Eftersom tanken är att tillbringa dagen/eftermiddagen/kvällen på "Ribban" nära havet och strand. Men egentligen äsch, inte kan man påverka vädret hur mycket tankeverksamhet man än lägger ner på denna dynga.

Foto: Stefan Persson

iOS 4.0

2010-06-25T09:37:00.000+02:00

Programuppdateringen iOS 4.0 har äntligen landat och finns numera installerad på min älskade lur. Tidigare trodde jag mig inte följa den föreliggande ström till att bli en Iphone-användare, men erkänner att det inte är någonting jag ångrar (so far).

iOS 4.0:

Multitasking

Möjligheten att växla mellan olika program anser jag vara en god tanke. Att det däremot inte skulle påverka prestanda eller batteritid är jag skeptisk till.

Ordningsamhet i mappar

Mapp-funktionen uppskattas mycket och väl. Inte längre behöver jag leta mig fram efter en applikation tre-fyra fingersvepningar fram/bak, plus att det gör det lätt att kategorisera sina program.

Förbättrad e-post

Ingenting jag har lagt märke till, eftersom jag inte använder mig av fler e-post konton.

Skapa spellistor i Ipod

Bra funktion, ingen kommentar eller tillägg.

Kamera-zoom

Kameran har förbättrats genom bättre zoom, toppen. Dock är kameran inte speciellt avancerad vilket ibland kan kännas tröttsamt, men inte inhandlas Iphone för detta utan av andra skäl.

Bakgrundsbilder

Äntligen kan jag välja bakgrundsbild, istället för denna trista grå/blå saken. Däremot tycker jag detta borde vara standart på dagens mobiltelefoner, men där ser man.

Ibooks

Jag har laddat ner Ibooks-applikationen, men ännu inte studerat denna speciellt noga. Bra att kunna läsa och ladda ner böcker i sin lilla vän. Utbudet vet jag ingenting om, men mestadels engelska titlar.

Vad gömmer sig i min Iphone?

2010-06-17T09:37:00.001+02:00

SVT Play
Ger mig möjlighet att se klipp/program ur SVT's arkiv (Barn, film/drama, kultur/nöje, nyheter, samhälle/fakta, sport).

TV4 Play
Snarlikt som ovan. Ger mig möjlighet att se klipp/program ur TV4's arkiv (blandade kategorier).

Aftonbladet
Håller mig uppdaterad på nyhetsfronten, plus massa annat skrot.

Skånetrafiken
Med lätthet söker jag resvägar i Skåne med kollektivtrafiken.

Facebook
Med god uppsikt av sidan, kommunicerar jag med mina vänner.

TV.nu
Super bra med tv-tablå nära till hands.

Wikiamo
Uppslagsverk, liknande Wikipedia och jag går aldrig ovetandes.

Prisjakt
Möjlighet till att scanna streckkoden på en vara i butik. Se om det är lönt att köpa den tänka eller bege sig till en annan listad butik med samma billigare vara.

BBK
Med bredbandskollen kan jag se om 3G-nätet och WiFi håller måttet.

Menyse
Receptsamling ger mig inspiration om vad som kan lagas till middag.

Klart.se
Väderinformation.

Yr.no
Väderinformation.

Hipstamatic
En kamerafunktion som ger stiliga bilder.

LiveEffects
Effekter till mina kamerabilder.

Zoom Photo
Gör att jag kan zooma bättre med min kamera.

LEGO Photo
Fototagning á la Lego stuk.

PS mobile
Photoshop i Iphonen, kan inte bli bättre.

Wallpapers
Kräver ingen mer information utan säger sig självt.

Shazam
Hör jag en sång som jag vill veta titel på, kan jag med Iphonen lokalisera detta.

McNavigator
Hitta närmaste McDonalds.

Rockklassiker
Streamar musik från radiokanalen Rockklassiker.

Travelguide Korea
En reseguide till Korea.

Första Hjälpen
Röda Korsets utgåva av första hjälpen.

Google Earth
Se hela världen i närbild.

Spel:

Angry Birds
Ett hysteriskt kul spel och dessutom beroendeframkallat.

Lux Touch
Låter detta vara osagt, då min käraste pysslar med detta spel.

GuitarRock 2
Guitarr/trummor som i Rockband.

Bowling
Trevligt med bowlingspel.

Labyrinth 3D
Den äldre versionen av det traditionella brädspelet.

Solitaire
Det obligatoriska kortspelet.

Personlig Rewiew

2010-06-16T15:04:00.001+02:00

Jag är medveten om mitt sena inköp av denna härlighet till kommunikations-apparat, men för den delen inga sura miner utan snarare en känsla av lycka och glädje - den som väntar på något gott.. Och det är gott även om vissa stundtals hävdar motsatsen och menar att Iphone-hypen är överskattad och talar i termer kring den efterlängtade Android-leksaken. Visserligen var ursprungligen min tanke att inhandla denna Android-leksak, men när den ena modellen var slutsåld och ingen order om nya infann sig och dessutom skulle det ta flera veckor (månader i efterhand) innan den andra modellen kom till butik togs beslutet om att bli en redig Iphone-användare - vilket jag idag inte känner sorg över.

Mina plus (+) av denna härliga leksak:

Användarvänlighet
Otroligt gränssnitt som är lätt att använda (noll i laggning), scrollning som funkar utmärkt och fingrar som sveper över den generösa skärmen.

Generös skärm
Skärmens storlek passar mig utmärkt (inte för stor, inte för liten).

Meddelande funktioner
Tangentbordets härlighet (snabb skrivning och ordlista som dessutom rättar mina felskrivningar). Gillar att meddelande samlas i konversationer till varje enskild person.

Appstore
Mångfasetterade möjligheter till gratis såväl som betalnings applikationer (som att välja och vraka ur en godispåse).

Visuellt se vem som ringer
Fina bilder på mina vänner som ringer mig, korrigerat efter skärmstorlek.

WiFi funktion
Möjlighet att koppla upp till trådlöst nätverk.

Mina minus (-) av denna härliga leksak:

Levnadstiden
Batteritiden är inte speciellt hög (men vilken teknik-smäckad apparat lever upp till det)?

Bilder över bluetooth
Inte möjligt som jag kan se det (dock inte hela världen).

Konvertering av ringsignal
Ändring av ringsignal kräver konvertering i Itunes (inte i behov av tusentals ringsignaler, då jag till slut skulle höra vilse i signaldjungeln).

Bakgrundsbilder
Omöjlig inställning (finns dock applikationer som ger bakgrundsbild till startsidan/första sidan).

Photo of The Day

2010-06-07T19:52:00.001+02:00

Foto: Stefan Persson (Pentax 90x)

Bröllops-ångest

2010-06-07T19:44:00.004+02:00

Det är många herrans år sedan jag var inbjuden till bröllop med pompa och ståt. Senaste var min morbrors bröllop för sisådär x-antal år sedan (minnet är kort och tiden går fort). Och dessförinnan var det min ena mosters bröllop i kombination med min kusins dop och för ännu längre sedan min andra mosters vigsel (vid närmare eftertanke är ordningen på dessa ännu oklar) - hoppsan Kerstin!

Men, så var det dags för bröllop. En borglig vigsel mellan två människor som jag egentligen inte känner (hälsat och pratat en kort stund med brudgummen). Bruden har jag inte haft tillfälle att träffa och det förstås närmare, då bruden sett en lång, ståtlig, blond kvinna vid hörande av mitt namn. Hur som helst, är vi bjudna på bröllop denna kommande helg och visst skapar det lite ångest, mest kläd- och present ångest. Samtidigt som det såklart ska bli himlans roligt. Present - vad hittar man på? Nåja, efter många rundor hit och dit på stadens gator och torg hoppas jag att beslutet av present kommer till godo.

Sistnämnt, hoppas jag innerligt att vädret håller i sig (då bröllopet ska hållas utomhus) även om partytält finns att tillgå. Eller partytält finns inte på bröllop - vett och etikett?

Foto: Stefan Persson

Direction X

2010-05-29T13:55:00.002+02:00

Det är märkligt, då tankarna och funderingarna kommer ikapp och sätter hjärnversamheten mer eller mindre ur spel. Att detta numera är min verklighet tar tid att inse och förstå, även om det ur en annan synvinkel kan anses som en lätt lek. Känslan av lycka var någonting som för en tid sedan kändes oåtkomlig, men idag är den äntligen här och framtiden känns ljus. Tak över huvudet (check), mat på bordet (check), arbete (check). Visst, en renoverad lägenhet (utan dessa hemska 60-tals tapeter) hade varit underbart och likaså en "fast" tjänst, men man kan inte få allt - "bara sådär". Den dagen även den lyckan. Och det allra bästa som inninner sig i mitt liv, må vara min käraste sambo, min livskamrat. Lycka - javisst.

Arbetet flyter på "som vanligt" med förlängning ännu en månad vilket jag tackar och bockar för. Semester tillsammans med min käraste ser jag mycket fram emot, det ska bli riktigt härligt. Inget speciellt planerat, men en tripp till värmlandet är inplanerad. Long time no see, kära familj. Sedan börjar allting om på ny kula, med ny arbetsplats och nya kolleger. Spännande, men samtidigt aningen ledsamt att lämna människor man trivs med och lärt känna.

En otroligt spännande uppdatering är vår kommande Korea-resa. Hoppas innerligt att den kommer bli av som tänkt, men planeringen har åtminstone börjat i ett inköp av en reseguide.

Längta!

IFÅNE

2010-05-14T19:53:00.002+02:00

Tiden är inne.. att överge min bedrövliga vän till kommunikationsmedel. Det är av stor entusiasm jag härmed förtäljer att även jag numera innehar och äger en Ifåne. Jag är medveten om att jag tidigare intalat mig själv att inte blir alltför mainstream och följa med i havet av sådana produkter, men denna gång (som så många andra) kunde jag inte motstå frestelsen. Och tanken på att jag äntligen kunde lämna min tidigare kassa phån, gjorde saken lätt.

Ifåne - Yes, I am!

Mums

2010-05-04T18:48:00.002+02:00

Valfri fyllning: Gurka och rökt lax

Dags att fylla Nori-arket med ris

Rulla ihop (vilket kräver övning) och skär i behagliga munsbitar

Klart och ätvänligt

Dags att hugga in!

Fotboll i vårvärme

2010-05-04T16:06:00.001+02:00

Jag måste erkänna.. fotbollsfantast - Javisst. Det är lite av en märklig upptäckt, men samtidigt en positiv sådan. Och dessutom när det går alla tiders fint för Malmö's lag - MFF. Ståplats är min melodi, kan dock verka jobbigt (ont i benen/fötterna samnt skrik och ståhej) men det är detta som är tjusningen med allting. Det ger mig en energikick som heter duga. Hemmamatchens senaste minus är: tjejen och killen som till en början stod snällt och trivsamt framför oss, för att senare bete sig som tolvåringar (om än tolvåriga fotbollsfantaster beter sig på detta omogna vis). Killen med öronen proppade med popcorn (i brist på annat) och den irriterande tjejen som ständigt vänder sig om, glor och håller för öronen. Den två meter långa killen ställer sig mitt framför kortare mig och verkar inte bry sig om att han skymmer och faktiskt kan kliva ner ett steg för att minska sin längd. Vi och även en annan trevlig herre påpekar detta i en snäll ton, men till svar får vi: jag får väl stå vart jag vill. Tjejen svarar: jag flyttade mig för att han (menat till min käraste) skriker så mycket. Det enda vi fick fram till detta knepiga svar var: gillar man inte oljud, trängsel och skrik bör man inte skaffa sig ståplats. När de senare gick i halvlek pekade dom finger som grädde på moset. Jag har inget mer att tillägga denna händelse. Tycker den talar för sig själv.

Nåväl, fotboll är bra gött!

Rött - Javisst

2010-05-01T15:51:00.002+02:00

Foto: Daniel Heimburg

Rösta rött - inte vill Ni leva kvar i detta Allians-träsk?!

Long time No see

2010-04-26T21:31:00.001+02:00

Åh! Detta är en vecka, då man tvingas att tampas med sin kärastes irriterade arbetstider. Hej - Hej då, i en snabb vändning (om man ha tur) men snarare kommunikation via "post-it" lappar. Vad gör man? Bara att bita ihop.. surt som räven sade. I allt detta ensamma elände publicerar jag härmed en vårig bild. Våren är här (även om kyliga vindar ibland tilltar). Körbärsträden blommar och alla övriga växter.

Veckans Lycka

2010-04-16T21:57:00.002+02:00

Lyckan är nådd (åtminstone) för en tid framåt. Efter en del sökande efter nytt arbete hör äntligen en trevlig människa av sig. Mycket knep och knåp resulterar vidare i anställningsintervju och jag håller skrämt min barma tumme/tummar. Efter mindre än 24 timmar är jag på språng till nästa intervju och väl på bussen upptäcker jag ett missat samtal som jag snabbt ringer upp. - "Jobbet är ditt om du vill ha det" (i korta drag). I ren panik rusar jag av denna buss (och inser att eftersom jag nu fått besked om JA till arbete, är jag inte längre i behov att slösa fler timmar på jobbsökande). I ren chock, inser jag snart att detta inte alls var någon dröm utan att jag faktiskt lyckats få jobb efter första intervjun - fridens lilja!

Tre av Tre, Bat-camps för detta dåd!

Sambo-boskap

2010-04-16T21:42:00.002+02:00

Sambo-boskap skapar (enligt mig) en trevligare atmosfär till skillnad från ensam-boskap. Därmed är det sist nämnda boskap en svunnen tid och numera hägrar sambo-boskap.

Jag känner lycka - härligt!

Veckans minus

2010-04-07T05:56:00.001+02:00

Besökte tidigare i veckan en av stadens kända öl-hak med en tro om en god upplevelse (i form av öl och middag). Efter en stunds betänketid beslutade jag och min käraste för "dagens rätt" (helstekt fläskfilé med pommes). I vår beställning klargjordes tydligt att den nämnda brunsåsen inte var en vilja utan snarare bearnaisesås. Den övertrevliga servitrisen kommer snart tillbaka och menar att bearnaisesås inte går att få till denna rätt (trots att det nämns i samband med denna rätt). Vår rättelse ger utslag och javisst ska vi få den sås som önskas. Maten serveras, dock MED brunsås och ingen som helst syn av bearnaisesås. Jag frågar vänligt om det är vetemjöl i brunsåsen (då jag i värsta fall kan bli tvungen att injicera en adrenalinspruta). Vi möts av ett "ursäkta" och jag blir snart serverad en helt ny tallrik (min käraste beställda sås syns fortfarande inte till). Den nya tallriken kommer till bords, men efter en stunds ätande upptäcker vi att FLÄSKköttet inte är genomstekt utan gummiaktigt och röd/rosa. Vad i allsin dar blir min tanke. Hur många bollar klarar kocken i köket av? (Knappt några matgäster att servera). Vi klagar återigen och får in ännu en ny tallrik och denna gång kan man se att köttet stekts ytterligare (inte enbart i ugn) utan även fått en småbrynt yta på ett stekbord eller dylikt. Slutligen erbjuds vi en gratis efterrätt, men jag känner ingen direkt suktan efter en sådan. Inte heller får vi denna middag till reducerat pris (det skylls på att servitrisen är en praktikant). What?

Dagens minus/veckans minus/årets minus - you name it.

Lurendrejerier

2010-04-01T17:36:00.015+02:00

April, april din dumma sill.. jag kan lura dig vart jag vill! Jo, minsann. Visst har jag blivit lurad (lurvänlig som jag är). Inte trodde jag att min kära kollega skulle kunna sitta inne med ett sådant lurendrejeri, men där fick jag på tungan. Arbetsdagen (och längtan efter att den skulle vara till sin ända) möttes jag av beskedet att kollega 1 (anonym) samt kollega 2 (anonym) var sjuka i maginfluensa (vilket dessutom är "skräcken" som härjar). "Jaha" tänkte jag och inte så mycket mer. Och efter en stund hörs ett skratt. "Det var ett skämt". Tur att denna/dessa personer inte drog skämtet längre, då kollegorna var nära att ringa in vikarie. Dock ett skämt jag kommer att minnas.

Djävulskap

2010-03-25T20:06:00.001+01:00

Förskolan är en plats där sjukdomarnas djävulskap är ett rent faktum - inte speciellt svårt att konstatera. I kombination med detta har jag oerhört svårt att förstå varför föräldrar (inga specifika sådana) jäklas med att lämna sina barn, då dom exempelvis blivit hemskickade eller sjukat sig dagen innan (i samband med feber, kräkningar eller annat smått och gott). En feberfri dag alternativt 48 timmar hemvistelse - är det svårt att förstå? Allo, det är inte konstigt att smittspridningen sker som en löpeld mellan avdelningarna såväl som barn och personal. Dessutom sker inte detta med lätthet, då anställda samtidigt blir beordrade (hur man nu kan bli det) - Du får se till att inte bli sjuk, Du får inte vara sjuk mer! Vad i helskotta handlar detta om? Samtidigt hörs det från förskolans högre roll att så länge barnet klarar av verksamheten kan det fortfarande befinna sig på förskolan. Detta går inte ihop i min skalle.

Herr H

2010-03-20T19:36:00.001+01:00

Jag bestämde mig för att reda ut detta mystiska mysterium angående denna omtalade Herr H. Eftersom mitt sambo-boskap blivit verklighet och kommer att ske inom en snar framtid, blir jag tvungen att luska ut det eventuella kruxet med mitt lånade förråd.

Frågade granne 1, i all hast om varför jag inte kan ta mig in i ytterdörren till förrådet och om det överhuvudtaget finns någon logisk numrering på dessa förråd. Svaret fick mig att skämmas och nästintill sjunka igenom det hårda betonggolvet. Det visade sig att alla våras tvättstugenyckel är den rätta nyckeln (och jag som levt i en tro under över två år att inte vara kapabel att mig in i denna dörr). Dumstrut eller vad? Nåväl, efter denna nyhet tog jag mig mod till att besöka dessa underjordiska gångar. Misslyckades att finna mitt förråd första gången, men gav mig fasiken på att det måste vara där nere någonstans och efter flera flera minuters letande fann jag det äntlingen. Men dock till en halv förskräckelse. Där fanns gammalt skrot från golv till tak (ingenting jag kan hjälpa Herr H att flytta). Jag har åtminstonde informerat den mystiska herrn angående detta dilemma. Vad som sker och inte sker återstår att se (tomt förråd eller icke tomt förråd). Det mest intressanta med detta förrådsletande var att jag till min enorma förvåning upptäckte att jag befann mig på andra sidan gården när jag klivit ut ur den ytterdörr som fanns närmast mitt förråd. Hur är det tänkt att man ska finna det rätta förrådet med denna metod? Skattletarkarta efterlyses! Varav sumeringen av detta finnande gör att jag förstår varför ingen boende i grottan velat använda sitt förråd. Att gå genom cirka åtta underjordiska dörrar innan man når målet är inte speciellt tilltalande.

Kryptiskt knep och knåp

2010-03-20T19:20:00.002+01:00

Sida ut/in? Sida bak/fram? Sida upp/ned? Erkänner mig aningen befängd gällande flyttkartonger och dess hopsättning. Stundtals känns den kryptisk och min hjärnkapacitet är (åtminstone för stunden) inte gjord för dess knåplighet - vill endast få ner allt bös. Hur i all sin dar, har allt detta skrot fått plats i denna lilla grotta? Huvudbry samtidigt som jag kliar mig i knoppen.

Detta knep och knåp resulterade (hittills) i fyra sopsäckar av skrot. Hur som helst lyckades jag skrapa fram en hel del i kamrar och vrår, vilket till viss del är skrämmande - var gömde sig allting och hur kan människan vilja samla ihop alla dessa ting? Med tanke på att användandet är obefintligt. Flytt är ingen dans på rosor, utan endast någonting som överlevs för att man måste. Tur att jag införskaffat mig två finfina och gedigna flytt-människor som har aningen starkare överarmar än mina egna. Detta kan bara bli bra?

Sambo-bo - nästa!

Vårbrus och nyckelpigor

2010-03-18T19:53:00.001+01:00

Solsken (med viss molninghet), ljummen vind och barn som upptäcker nyckelpigor i plantagen. Är detta vårtecken, så säg? Stackars nyckelpigor som undersöks länge och väl. Stoppas såväl i munnen som nästintill kvävs av en instängd hand och blir nedbulltad i jackfickan. Det är intressant, detta med småkryp i kombination med barn. Många sätter livet till i dess inblandning, det fick jag bevisat idag. "Snälla Kalle, trampa inte ihjäl den stackars nyckelpigan", då döden visserligen redan var faktum för nyckelpigan - total mosning. Nåväl, det känns som om våren är på gång, vilket naturligtvis glädjer mig (fastän jag vet att jag i mitten av sommaren kommer klaga mig grön på den enorma värme som hägrar och svär över att ett svalkande bad inte längre hjälper som nedkylningsmedel).

Jobbsökande

2010-03-17T05:49:00.003+01:00

Nu är det bekräftat. Ingen mer anställning (förlängning) av pågående vikariat. Det känns svårt att finna jobb i dessa tider (sommaren är ingen tid, då det verkar behövas förskollärare). Det verkar snarare som ifall krisen är framme anställer man hellre sommarvikarier (utan utbildning och avklarad examen). Den redan befintliga personalen får lösa sommar-arbetssituationen bäst dom vill. Så här står man om cirka två månader återigen på ruta 1 (arbetssökande). Jag har sökt en del tjänster, håller tummen att någon nappar men efter fem tidigare intervjuer och fem nej - vette tusan. Fast å andra sidan känns det som om någon kommer nappa förr eller senare. Jag har numera mitt efterlängtade examensbevis, men samtidigt kryllar det av nyexaminerade förskollärare - suck!

Jag avslutar detta jobb och tar eventuella funderingar kring framtida jobb en annan dag. Det är liksom svårt att koncentrera sig på olika saker samtidigt. Och dessutom är jag expert på att oroa mig kring saker i onödan.

Adjö

Gammal och skruttig?

2010-03-15T18:49:00.001+01:00

Efter helgens bravad och intag av alkoholhaltigdryck, är vad jag en längre tid befarat sanning. Min arma kropp och sinne klarar inte av kalasande i klass med vad som i tonåren (eller åtminstone inte allt för länge sedan) var en enkel match. "Fyllesjuk" är förmodligen den enda benämning som passar in i detta tragiska sammanhang. Åldern har tagit ut sin rätt (i alla fall är det hur jag väljer att se på saken). Man kan även välja att förneka sitt tillstånd (inte "tåla" alkohol) men det är ännu inte i rättans tid att inse. Det känns det alltid bättre att skylla på någonting annat (som i detta fallet). Det fanns faktiskt en period i mitt liv (den svunna tiden) där jag inte alls reagerade på detta sätt, fast å andra sidan kanske det idag skulle benämnas som närheten av alkoholism eller stor sannolikhet till alltför stort konsumerande av detta berusningsmedel. Alkoholism är nog ett alltför starkt ord, men hade man fortsatt i detta leverne vette tusan vad som hade skett. Hur jag överlevde den livsstilen har jag själv svårt att förstå. Säsongsarbete är förmodligen till för "hårdingar" och jag är uppenbarligen ingen sådan. Hur överlever människan säsongsarbete, år efter år efter år?

Ett sorgset hjärta

2010-03-10T19:25:00.001+01:00

Det var för sisådär snart ett år sedan, vi träffades för första gången. Jag möttes av en sprudlade, intressant och nyfiken personlighet även om det vid senare tillfälle visade sig finnas en viss egenhet och envishet. Jag kom att tycka om dig mer och mer (vem skulle kunna tycka annat). Ditt sällskap är obeskrivligt och tiden vi har tillsammans uppskattas oerhört. Du lyssnar med idel-öra och hemligheter är svårt att undanhålla. Du är en av mina bästa vänner och kommer så förbli. I mitt hjärta är du sann och minnet av dig finns alltid med mig.

.. dock är vår tid tillsammans förbi. Det är av ett sorgset hjärta som dessa rader skrivs och tårarna är inte långt borta. Livet är inte oändligt och det är onekligen som så, att överlever dig gör jag, men du inte mig. Du kommer alltid att finnas med i mina tankar, tänka sig vilka enorma spår du satt i mitt hjärta. Det kunde du väl aldrig tro?

Adjö, vi ses i Nangijala..

(Till min kära vän "Hunden")

Obefintlig återvändo

2010-03-08T18:15:00.001+01:00

Dagens nyhet: Det iväg skickade brevet och ordens betydelse, säger sitt. Har i detta nu, sagt upp min lilla grotta i Lund och kommer framöver vara bosatt i Malmö Stad (sambo-skapet) är ett faktum (ett oerhört trevligt och roligt sådant). Känner ingen direkt sorg över Lund. Jag känner enbart lycka! Precis som om jag inte riktigt kan sätta fingret på, hur denna lycka uppstod eller kom till. Vissa saker kommer jag förmodligen aldrig att förstå och denna är en sådan. Lyckoruset spirar som aldrig förr. Väck mig! Ett nyp i armen?

/Over and out, for now..

Hujjeda mej

2010-03-05T15:48:00.002+01:00

Ack, ack.. en sådan sjuklig vintertid. Här ligger jag återigen i denna bedrövliga (åtminstone i sådana sammanhang) och tycker synd om mig själv. Det var väl självaste fasiken att man inte kan få vara frisk och kry. Onda sjukdom. Värktabletter verkar inte hjälpa särskilt fint. Illamåendet kommer och går, likaså yrsel. Lever vidare på blåbärssoppa och nyponsoppa (har hört det är bra). Det positiva är dock det vackra väder med solken som infunnits de senaste dagarna. Kan det måhända att våren är på ingång? Lyckans ost om så vore fallet. Helgen blir definitivt lugn med kureringsmetoder i allra högsta grad. Sjukdom - döden skall du dö.

Vår i sikte?

Photo of The Day

2010-03-02T19:31:00.001+01:00

Likhet?

Drömmer mig bort..

2010-03-02T19:28:00.001+01:00

Liggandes i soffan, huttrandes och påklädd ifrån topp till tå, har jag fastnat i drömmarnas land där vårvärme hägrar. Vår-vår-vår - komsi kom! *Springer och hämtar ett värmande täcke* Snart så.. jaa, snart så.. Förövrigt innebär veckan en sådan vecka, då jag inte får se min käraste speciellt långa stunder. En "hejdå-puss" på morgonen och en "hej-puss" nattetid. Men vad vore ett förhållande utan dessa söta-fina rosa post-it lapparna med vackra och omtänksfulla ord? Vad lite kan göra så mycket. Och appropå lappar vill jag härmed slå ett slag för storhandling och inköpslistor - huuugah! Jag tror min plånka sparar en hel del penningar på denna finurliga idé och dessutom har man alltid föda i kyl och frys. En följande veckomeny gör susen.

Godkväll (drar täcket över huvudet).

About Me

2010-02-27T19:06:00.001+01:00

Namn: Carola MinJung Larsson

Smeknamn: Lål, Lålis, Lola

Stjärntecken: Vattuman

Högerhänt eller vänsterhänt: Högerhänt

Piercingar: Navel-piercingen är för länge förbi, men utöver det inget annat förutom öronen

Tatueringar: Jodå, minsann (blandad kompott). Vissa undviks dock att visas.

Längd: 160 cm (kort)

Skostorlek: 35/36 (jovisst, mini-fossingar)

Hårfärg: Svart

Fräknar: Nepps

Motto: Lev livet?! Eeeh?

Kär?: Jajjamännsan!

Önskar du att du bodde någon annanstans?: Nej, inte för tillfället (skånelandet funkar fint)

Tycker du att du är attraktiv: Jomen, jaa

Dricker du?: Jaa, utan vätska skulle vi inte överleva (som alla vet)

Röker du?: Det händer ibland, tillsammans med alkoholhaltiga drycker

Vilket schampo använder du?: Billigt "skit" skulle jag vilja säga

Vilken parfym använder du?: Gucci

Vad är du rädd för?: Ormar i alla dess former

Gillar du att tvätta?: Nej, vem f-n gör det, men ett ont måste

Gillar du karuseller?: Yes, bara dom inte snurrar alltför mycket

Senaste:

Film du hyrde: Minns inte..

Film du köpte: Ojsan, minnet sviktar

Låten du laddade ner: Spotify är bra

Personen du ringde: Pappsen

Personen som ringde dig: Pappsen (missade honom)

Tv-program du såg: Spartacus

Personen du tänkte på: Min käraste

Favorit:

Låt: Många, många..

Sak att göra: Sova är skönt och behövligt

Sport: Mmm, inte min grej. Promenerar helst om jag måste välja

Dryck: Kaffe

Kläder: Bekvämt och snyggt är inte helt fel

Film: Som sagt, finns många

Bil: Nepps, för det krävs körkort som inte innehas

Serie: Spartacus, Lost, True Blood och många fler

Har du någonsin:
Gråtit över en pojke? Jo
Gråtit över en flicka? Nej
Ljugit för någon? Endast vitalögner

Varit i slagsmål? Nej
Blivit arresterad? Åh, nej
Träffat någon från internet IRL? Ja

Antal:
Gånger du varit kär?: En del gånger
Gånger ditt hjärta brustit?: Jodå, det har allt skett. Antal vet jag inte
Hjärtan brustet på grund av dig?: Inte vad jag vet
Tjejer du kysst?: Ja, en kompis
Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med?: Knappast någon
Gånger ditt namn varit med i tidningen?: Jo, någon gång har det skett

Senaste:
Boken du läste?: Kinesen (Henning Mankell)
Personen du fick e-mail av?: Heimstaden
Personen du fick brev av?: Mormor
Personen du fick sms av?: Therese
Gången hela din familj åt middag tillsammans?: Julafton
Saken du köpte?: Skor
Vad har du gjort idag?: Bio (Farsan), trallat runt på stan
Brukar du svära mycket?: Händer lite väl ofta
När stiger du upp på morgonen?: Tidigt
Vad har du på dig?: Vad jag känner för

Vad ska du göra ikväll?: Mysa med min käraste
Vad är du allergisk mot?: Vete, vetemjöl
Var har du ont?: Magen
Använder du hårspray?: Jodå
Kan du stå på händer?: Jo
Håkan Hellström eller The Ark?: The Ark
Salt eller socker? Salt
Gillar du ketchup? Nej, inte speciellt

Är du glad nu? Jodå
Var du glad igår? Ja
Vad dansar du till? Musik
Stockholm är?: Vacker stad, men tilltalar mig inte särskilt
Göteborg är?: Mysigt och fint

Kan du sjunga? Jorå, en och annan kråka slinker ut
Spaghetti eller makaroner?: Båda
Land du vill besöka?: Irland, England, Korea, USA, Japan, Vietnam

Hälj = Göttans

2010-02-27T00:00:00.001+01:00

Hoppas Kerstin, vad denna månad rullat förbi utan större notis (i vanlig ordning och ännu är inte fredagsmyset över). Kvällen har inneburit restaurangbesök och bio - oerhört trevligt som alltid. Tanken som slog mig (och minst sagt irriterande) var grannarna sittandes till vänster (känn er träffade). "Lulliga" och glada i hågen vilka tillbringade, i runda slängar, tjugo minuters biobesök, tjattrandes i höga sky tills dom fick tio ögon på sig valde att lämna salongen med kommentaren: "åh, vilken dålig film". Varför betala nittiofem svenska kronor för denna visit? Slut summering: Människan är förutsägbar och ibland finns det ingen rim och reson hur mycket man önskar finna en..

Helgen är ännu inte över och morgondagen erbjuder minsann ännu ett bio-besök - tänka sig!

Toppen av ett isberg

2010-02-22T20:32:00.002+01:00

Vinkade som sagt, Bye Bye, till min kära mor igår. Dock kom hon inte speciellt långt utan är strandsatt i Lund. Frågan är: hur länge? Verkar onekligen strömma ner snö från vår underbara sky utan hejd på odågan. Flesta av tågens avgångar är inställda och jag undrar verkligen hur detta ska sluta? Vår? Nja, den kommer väl förmodligen förr eller senare, men i dagsläget känns den oerhört långt bort. Kanske inte för oss boende i skånelandet, men uppåt landet med sina dryga metershöga snötoppar på stadens gator och torg. Väderguden verkar komplettera alla snö-fria vintrar som tidigare hägrat i landet. Jag tror faktiskt inte att jag personligen upplevt den snömängd som kommit i värmlandet denna vinter. När plogningsbilarna inte längre vet var de ska göra av all snö och när människorna inte längre vet var de ska promenera på gator - finns det en snö-gräns? Nepp. Nåväl, våren är efterlängtad och jag håller alla mina tummar för att mor kommer hem imorgon. Trots att det inte ser särskilt ljust ut.

Säger godkväll och fortsätter att gräva ner mig i soffa och täcke som en sjukling ska. Javisst, jag har gått och blivit sjuker. Inte det minsta trevligt.

Bye Bye, kära mor

2010-02-21T20:45:00.001+01:00

Vinkade iväg och kramade min kära mor - hej då! Veckan har varit underbar trevlig och hoppas av hela min själ att vägen hem till värmlandet visar sig i all denna snö som finnes uppåt landet. Jag har svårt att föreställa mig det vita landskapet, då det förmodligen inte fallit så pass mycket snö under hela min levnadstid. Snö upp till altan-fönstren så att det inte går att se ut - hujjeda mej! Och här knallar jag runt i klagans dagar och jämrar mig över den lilla snö/slask som ligger kvar i skånelandet. Munnen tiger numera.

Ge mig vår!

Bättre sent än aldrig..

2010-02-18T19:59:00.001+01:00

Jag erkänner.. min svaghet för överraskningar. En alltför försenad uppdatering av min vackra examens-bukett vilket min käraste och min mor kokat ihop (helt utan min vetskap). Dom har förvisso ännu inte träffats IRL, men tänka sig vilken underbar hemlighets-smidar-portal "Fejjan" stundtals kan verka som.

Tjugosju år senare..

2010-02-15T22:01:00.001+01:00

"Vad är det för en dag? Jo, det är ingen vanlig dag för det är m-i-i-i-n födelsedag ... Hurra hurra hurra ... hurra!"

Födelsedagen har inneburit en arbetsdag i vanlig ordning, dock en alldeles för lång sådan då APT-möte stod på schemat. Väl hemma tillsammans med min käraste blev jag överraskad med paket - tackar och bockar (niger vackert)! En glädjande ankomst levererade en mor i ankomst-present på självaste dagen, men eftersom det ogillande mötet inföll just denna dag blev jag mer eller mindre tvungen till att gömma hemnyckeln under dörrmattan (skämtosido) så att hon kunde kliva in. Vårt efterlängtade möte fick därmed vänta en dag/natt - typiskt. Nåväl, vad jag egentligen ville komma fram till var det faktum att jag ökat i ålder med ytterligare ett år.

Valentine's Day

2010-02-14T22:12:00.000+01:00

Dagen tillbringades tillsammans med mina käraste. Överraskning i form av lyx-choklad och massa mys. Kan inte bli bättre - otroligt uppskattat.

Fredagsmys

2010-02-13T01:46:00.001+01:00

Veckorna rullar förbi i snabb takt (allting för att upprepa det som redan sagts tusen gånger). Mina veckor verkar i det stora hela endast bestå av måndagar och fredagar. När måndagen kommer längtas det ivrigt efter fredagen och när fredagen kommer längtas det efter att söndagen aldrig ska komma. Tröttheten verkar dock vara oändlig. Tanken var en powernap, men blev visst ett par timmar och en besviken käraste, då fredagsmys stod på schemat. Efter en del väckningar studsade jag till slut upp ur den sköna sängen för en skräckfilm som inte var speciellt skräckfull. Jag är även numera beroende av: Nintendo DS. Det gäller att uppenbarligen att hitta substitut. Morgondagen kommer bestå av finbesök av kära vänner, sällskapsspel och en och annan öl.

Stänger mina ögon och säger: Godnatt.

Tillbaka till framtiden

2010-02-09T18:53:00.001+01:00

Jag drar mig ovilligt till minnes. Då båten kapsejsat och ingen återvändo fanns. Tankarna florerar stundtals ohejdligt och ibland återfinns tårarna otröstligt i ögonvrån. Det känns som igår men samtidigt inte. Livet känns som en obeskrivlig gåta, någonting som inte kan förutspås eller önskas. Tänka sig så mer lättvindigt livet var som barn. "Inga bekymmer, man är lycklig var dag". Mm, ja... en härlig tid. Glatt springandes till mormor och morfar ropandes: Mojmoj, nu kommer jag! Snart tjugosju år senare handlar livet snarare om ansvar, växa upp, bli vuxen, skaffa eget boende, tjäna pengar, betala CSN-lån. Och om inte att förglömma alla dessa ständiga och dagliga val. Undra hur alla dessa egentligen påverkar livet i sin helhet? Ödet, finns det?

Det oundvikliga överrasknings/present mysteriet

2010-02-06T09:16:00.001+01:00

Min (o)rika fantasi lever onekligen inte upp till vad överraskningar och presenter talar för - ingen idé som spontant dyker upp i skallen. Alla hjärtans dag present? Det florerar flertal ting i alla butikers skyltfönster men allting är alltför putti-nuttigt för min smak. Visserligen köper jag inte present till mig själv men det tar emot att köpa en nallebjörn hållandes ett stort I-LÖV-U hjärta. Nå, vad fasiken ska man hitta på? Får helt enkelt ge mig ut på stadens gator och torg och söka efter någonting tänkbart. Äsch, det är väl tanken som räknas?

Malmö Stad - nästa!

Sjukdomens hemmaplan

2010-02-02T20:31:00.000+01:00

Tredje arbetsveckan genomlevs för tillfället. Jag har haft turen att ännu inte drabbas av någon långvarig sjukdom som resulterar i en halv-död människa (nuddar lätt vardagsrumsbordet gjort av trä). Och inte heller någon djävulsk sjukdom som spritt sig över avdelningarna värre än en orkan. Däremot infinnes fall av ögoninflammation och den hemska magsjuka (urk) dock ingen magsjuka-pandemi.

Dagens kommentar: Dagens nederbörd (snö-blask och en jäkla blåst) - försvinn! Soffan är skön och värmen inomhus är guld värd!

Vår? Komsikom!

Ett insnöat skåne-land

2010-01-30T20:34:00.002+01:00

Efter vistelse och permanent boende i skåne-land (4,5 år) förundras jag fortfarande över detta snö-problem som verkar ställa till både det ena och det tredje. Varför detta kaos? Borde inte snöskottare och plog-maskiner lärt sig att snö är en förekommande företeelse i landet Sverige? Annat är det i uppväxt-landskapet värmlandet. Där är det åtminstone skottat och plogat redan i ottan innan alla människor beger sig till arbete och dylikt. Kaos är därmed inte lika förekommande och snö är inte någonting som ger människor huvudbry.

Gårdagen handlade till stor del om detta snöande kaos samt ett trevligt restaurangbesök med fondue på menyn. Mums, till tusen! Inte ett lika stort mums, bidrog det icke obligatoriska casino-besöket som resulterade i en del förluster utan någon som helst vinst. Usch, men gjort är gjort som kvinnan sade.

Ikväll är det däremot soffan som gäller och en skön stund framför "dumburken" i en ofta vanlig regi. Det känns bra. Jag saknar min kärastes famn, men i detta nu är den min.

Femhundrameters dass-papper och tio-pack näsdukar senare...

2010-01-28T21:02:00.000+01:00

Dagens förundran: snor. Vart kommer allt detta snor ifrån? Vore jag fyra år gammal och inte alls speciellt livserfaren eller världsvan hade svaret: ifrån hjärnan, varit ett ypperligt svar. Tjugosex år gammal och aningen mer livserfaren samt världsvan ställer jag mig ändå frågan. Jag blir inte klok på vad den nedrans förkylning bistår med. Snor hit och dit, hundra näsdukar på en dag, en flaska nässpray på ett dygn, tretton rutor av Lambi's toalettpapper på en timme, trettio så kallade "host-tabletter" på en vecka, en påse Vic's blå på två dagar och ont i bröstet av tjugofem-meters sprint för att hínna med bussen.

Nåväl, summeringen av detta lyder - livet är inte lätt (med glimten i ögot) vilket förresten är ett uttryck som jag aldrig förstått mig på. Varför jag använder det - det låter töntigt.

- Säger godnatt och slänger mig i bingen utan att ropa: HEY!

Photo of The Day

2010-01-23T16:36:00.001+01:00

Nyåret 2009

Horisontellt läge

2010-01-23T16:31:00.000+01:00

Kvällens förträffliga och utomordentliga plats, må vara soffan. Gårdagens kväll erbjöd ett insomnande 22.20 och denna kväll borde vaknandet vara längre. Tolv timmars sömn är ingen vanlighet, men som en halvt död person var det förmodligen nödvändigt. Sömn den bästa medicinen?

Som tidigare nämnt, ogillas min kärastes arbetstider. Speciellt sena nätter under helgtid, men vad gör man när arbetet i sig erbjuder dessa och ingår i arbetet - gilla läget. Turen är att schemat numera är utbytt och ger oss mer tid tillsammans och fler fria helger - lyckosamt.

Jag säger härmed godkväll och slänger mig längtansfullt i soffan och intar horisontellt läge.

Veckan i all sin prakt...

2010-01-22T20:27:00.000+01:00

Heltidsarbete (som numera är min melodi) lämnar inte speciellt mycket till övers gällande fritidssysselsättning. Antar att fritidssysselsättning inte ingår i livet som arbetande människa? Tröttheten är total när arbetsdagen lider mot sitt slut och inte att tala om när man väl slagit sig ner i soffan - då slumrar man till och vill inget hellre än att sova eller i alla fall införliva en power-nap. Men vaddå.. endast fyrtio år kvar att arbeta. Äsch!

Jag visste, redan innan jag visste. Att sjukdom alternativt jävulsk förkylning skulle uppstå i livet som arbetande människa. Snoret rinner såväl som ögonen, hostan tar upp halva energin, Panodil går åt som smör i solsken och att inte förglömma alla dessa näsdukar som förbrukas. Därmed erbjuder helgen endast recovery och önska om att bli frisk och kry, så att man fullt ut kan höra vad barn och kollegor vill säga utan svårigheter att höra med lock i öra. Känns som en mindre trevlighet, men vafan soffan har jag länge väntat på och förhoppningsvis somnar inte som en barnrumpa redan klockan tidigt som innebär runt tio-snåret.

Arbetsveckan har dock varit lärorik, intressant och rolig. Det känns skönt att vara en arbetande människa. Inte längre är man en deg som slöar runt i en evig djungel utan mål. Hur länge arbetssituationen håller i sig är det ingen som vet och allra minst jag, men vad gör det i detta nu? Jag orkar endast tänka på morgondagen. Nothing more, nothing less.

Framtiden väntar runt hörnet...

2010-01-16T11:37:00.000+01:00

Gårdagen kantades av avslutning/examens-ceremoni (om man kan kalla det ceremoni; musik, utdelning av examensarbetes-pris och flertal tal varav ett som varade i cirka tjugominuters tal-tråk). Det mest spektakulära må ha varit det faktum att man numera är nyexaminerad förskollärare. God mat i goda vänners (classmates) lag var dock höjdpunkten (long time no see) och när/om vi kommer samlas på detta vis igen återstår att se. Känns naturligtvis sorgligt även om det är livets gång - träffa nya människor och "lämna" människor.

Glad över examen anlände jag till mitt "andra hem" och överraskades med en blombukett (min käraste och min mor hade tydligen lyckats koka ihop detta i hemlighet). Glädjande! Dagen erbjuder middagsbjudning och ytterligare en skål för mig!

Måndag är den första arbetsdagen med förhoppningsvis inte alltför mycket förvirring?!

Glader

2010-01-12T22:21:00.000+01:00

Eftermiddagen tillbringades på Malmö högskola, där det var opponeringsdags. Nervositeten över resultatet var naturligtvis överhängande och efter dryga fyra timmar fick vi (jag och min skrivarpartner) vår dom..

.. GODKÄNT

Det känns skönt att äntligen kunna andas ut (på riktigt) och fokusera på vad som komma skall, i form av arbete. Jag är inte längre student utan arbetslivet väntar med sin öppna dörr.

En ny vän?

2010-01-09T10:01:00.000+01:00

Efterlysning/beskrivning: Söker en trogen vän som ställer upp och stöttar mig i alla väder. En social sådan som gillar att bli med på festliga tillställningar, inte rädd för att bli smutsig, helst tålig för högspelande musik, vilja att vara mig trogen och inte smita över till grannen eller annan vän utan min vetskap, stabil och som inte riskerar att hamna i trubbel eller ställa till problem, intresse för foto är ett plus.

- Kort och gott, en sann vän.

Min nuvarande vän har funnits vid min sida i dryga ett år (lite mer för att vara exakt) men jag är inte nöjd med vår relation. Jag har dock inte mage att förtälja denna nyhet innan jag med säkerhet funnit min nya vän som det verkligen går att lita på. Jag känner inte längre den nära samhörigheten och tålamodet sjunger på sista versen. Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag berätta? Hugga dig med den trubbiga kökskniven när du sover? Rabbla tusen godnattvisor tills du tuppar av utav trötthet? Bränna dig i den eldande vedspisen? Koka dig i hett vatten? Dränka din lilla kropp i toaletten? Hänga dig en snara ut genom fönstret och sedan släppa när du minst anar det? Mitt samvete är nära bristningsgränsen.

Nåväl, mobiltelefon dödens dö! Snälla??

Vyssan-Lull

2010-01-08T23:23:00.001+01:00

Ögonlocken känns som stora betongklossar. Tröttheten är överhängande och opåverkbar. Benen består av en gelémassa, också dom tunga som bly. Sängens mysighetsfaktor med värmande effekt är det som känns mest lockande för tillfället och den obligatoriska hund-promenaden upplevs inte speciellt trevlig. Minus 10 grader visar kökets termometer, vilket egentligen inte är en särskilt låg temperatur med tanke på årstid och månad. Raggsockorna som mormor stickat kommer väl till pass och även den nyinköpta jackan och överdragsbyxor. Men denna ständiga trötthet kommer däremot ur tomma intet, eller är det snarare årstiden som påverkar? Det kan inte vara hälsosamt att sova till mitt på blanka dagen? Det krävs om inte annat, en rejäl omställning inför kommande veckor, då det är dags att ge sig ut i verklighetens arbetsliv.

/Over and out

Tjugohundratio (tvåtusentio) - vad sker?

2010-01-05T23:44:00.001+01:00

Fem dagar har (snart) passerat av det nya året. Undra vad detta år har att erbjuda? Det känns relativt spännande, måste jag erkänna. Spännande i den bemärkelsen att det var längesedan känslan infann sig (vilket gör det spännande i sig). Under dessa fem förbigångna dagar har ingenting av speciell notering skett. I dagarna väntar läsning-läsning-läsning och opponeringsseminarium av våra examensarbeten. Hoppas för alla gudar i skyn att jag och min skrivarpartner lyckas ro detta i land och erhåller ett efterlängtat godkänt.

Tanken slog mig, att jag börjar jobba om cirkus sådär två veckor. Som tidigare nämnt känns det skrämmande och samtidigt spännande. Tyvärr, kommer inte vikariatet vara den tid jag hoppats på, men slutat av maj känns trots allt som bra (det får helt enkelt lov att kännas bra). Såklart, vill man erbjudas en fast tjänst, men dessa verkar inte växa på träd. Var tog löftet vägen, om att jobb i denna branch finns det gott om? Jovisst, finns det möjligtvis jobb men jag har inte lagt märket till alla dessa jobb som det talats om. Dumt.

Nyårslöfte

2009-12-30T18:49:00.001+01:00

Ett löfte är till för att hållas. Jag är dock inte speciellt övertygad om att det kommer att ske. Vill-vill-vill och ska-ska-ska, men kommer jag att lyckas? Mitt beroende är inte sunt (finns det ett sunt beroende)? Det kostar otaligt med pengar samtidigt som det förstör min mun och allting som "lever" där inne. Jag är medveten om att man verkligen måste inneha viljan för att lyckas. Jag har viljan, men samtidigt har jag misslyckats alltför många gånger. Ska detta bli min lyckade-gång?

Det återstår att se...

Snus dö. snus dö!

Countdown 2009

2009-12-30T18:41:00.001+01:00

Året 2009 inleddes av en tid där livet endast genomlevdes random och ingenting kändes speciellt betydelsefullt eller värdefullt. Hjärat och hjärnan levde i två skilda världar och absolut allting annat än i symbios. Rationalitet och det sunda förnuftet var som bortblåst.

Idag levs livet annorlunda. Morgondagen erbjuder firande inför år 2010. Och jag kan redan, i denna stund, lova mig själv att detta kommande år kommer att bli en upplevelse utöver det vanliga.

En ljus framtid

Julefrid

2009-12-28T15:55:00.001+01:00

Åter tillbaka i skånelandet, efter en skön och mysig juletid i värmlandet tillsammans med familj och släkt. Trots att det talas om julefrid upplevs denna sällan fullt ut som önskat. Julfirande 1 tillbringades i min mors hem och julfirande 2 tillsammans med min far. Det positiva i att "ränna" runt i en blandning av julfirande är att man får dubbelt upp av allting Det som upplevs dag 1, upplevs i repris (i en annan tappning) dag 2. Gällande julmatsätande står dock magen i fyra hörn, men vad gör man inte för sin betydelsefulla familj och släkt?

Vår finurliga idé (egentligen min kusins) med julklappsbyte gick verkligen hem. Jag lyckades "lotta" till mig min morfars köpta paket som innehöll två burkar god marmelad (vilket gör sig utmärkt på en rostad macka). Min morfar i sin tur kammade hem en grillvante i gummi (riktigt klok sak det där) vilket dessutom gick under namnet: Mr Hot. Passande och bra, åt en karl i sina bästa år.

Resan hem till skånelandet gick mindre smidigt och bra. En bit utanför Åmål, lyckades lokföraren köra på en stackars älg (vafan skulle älgen på tågspåret å göra)? Ett trasigt lok gick inget vidare att köra med, och efter dryga sextio-minuters snack hit och dit lastades samtliga på bussar som tog oss till Göteborg. Väl där (två timmars resa) sprang samtliga som yra höns till kvällens sista tåg med destination: Halmstad. En snäll busschaufför tog oss sedan vidare till Malmö och jag kunde slänga mig i den efterlängtade sängen tre timmar senare än vad jag väntade mig innan resan startade.

Photo Of The Day

2009-12-22T19:06:00.003+01:00

Finfina julklappar från min käraste - me like!

Gucci - Flora

Pärl-örhängen

John Blund?

2009-12-21T23:41:00.001+01:00

Sömnighet, vad är det? Joinade min käraste i en tidig läggningsdags, då jobbet på skånelandets järnvägar stundtals innebär att kliva upp i ottan. Upptäckte (inte alls till min förvåning) att det var lättare sagt än gjort. Att vrida och vända är ingenting som gynnar någon, minst mig själv. Hänga vid datorn eller spela intetsägande mobilspel verkar helt klart som en bättre idé och tidsfördriv. Mina tidigare sömnsvårigheter har dock bättrat sig (skönt), men ibland har de en tendens att återuppstå. Borde visserligen vända rätt min dygnsrytm rejält, då det framöver är verklighetens arbetsliv som gör sig gällande. Det kommer... som jag brukar säga. Sova kan man göra när man blir gammal?

Imorgon bär det av till Lund (mitt egentliga "första" hem) trots att Malmö numera känns mer som ett hem (ett hem som önskas), men jag ska försöka låta bli att gå händelser i förväg. Onsdag är dagen, då det bär av mot värmländska skogarna. Och hoppas innerligt att tåget inte ställs in eller att det sker några som helst komplikationer under vägen (hoppas kan man alltid). Dessvärre kan egentligen vad som helst ske, men jag skulle bli otroligt besviken om eventuell snö och kyla skulle ställa in mitt kära tåg.

Under dit-resan erbjuds 1 klass och tanken kom som hastigt att min kära kamrat hunden skulle bli med på julfirandet, men eftersom sällskapsdjur inte tillåts ombord i klass 1 föll den tanken rätt snabbt. Hoppas att det finns andra tänkbara lösningar på problemet, annars vet jag inte hur detta ska lösa sig. En jul i skånetågens förarhytt?

Adjö och godnatt

Pluspoäng

2009-12-20T21:32:00.001+01:00

Helgen har inneburit många pluspoäng och trevliga stunder.

Pluspoäng 1: Middagsbjudning i gott sällskap (god mat, alkoholhaltigdryck och sällskapsspel).

Pluspoäng 2: Biobesök - Avatar (hejdundrans bra skit - fem av fem solar).

Pluspoäng 3: Julklappsöppning med min käraste (lyx-parfym och vackra örhängen).

Jag är lycklig

En lyckans dag

2009-12-17T19:16:00.001+01:00

Dagens tillvaro har inte erbjudit några speciella extravaganser, framtills för en stund sedan. Fick besked om att mitt vikariat (med start den 18 januari) kommer bli längre än vad som tidigare beräknats. Ingenting kunde (som vanligt) lovas till hundra procent, men fram till sommaren eller till och med en bit in i sommaren kan jag förmodligen räkna med (håller tummen). "Barn i behov av särskilt stöd" där ser man minsann och jag som inte har någon direkt kompetens inom området, men dock en utmaning (minst sagt). Prestationen kommer inte minska om jag uttrycker mig som så. Glad över framtida jobb, inväntas jul-dajmen som står på kylning (balkong och fem minus grader). Kort och gott en lyckans dag, men undra om dajmen blir lika lyckad?

"Jag ser det snöar..."

2009-12-17T09:47:00.001+01:00

Äntligen har det fallit snö från den vackra vinterskyn. Min kära kamrat (hunden) blev överförtjust och väldigt exalterad över nederbörden minsann. Kissa vad är det? När man kan rumbla runt i den härliga snön. Passa på att njuta av det vita, då det förmodligen inte kommer ligga kvar och pryda den annars trista och gråa tillvaron. Hoppas dock att chansen till en vit jul ökar under mitt besök i värmlandet under nästa vecka.

Tänkte mig en skön morgon med ett långsamt uppvaknande tillsammans med det obligatoriska morgon-kaffet - ingen stress och ingen hets. Ett relativt viktigt samtal måste dock göras, men till min icke-förtjusning är telefontiden under lunch och inte alls på morgonkvisten som jag trodde - tjhi fick jag och varför denna tidiga uppstigning?

Äsch!

Trehundasjuttioandra gången..

2009-12-15T17:45:00.000+01:00

Tiden rinner iväg, må jag säga (förhoppningsvis mot ännu bättre tider). Examensarbetesskrivandet lider mot sitt slut och det känns oerhört skönt. Andra omgången av redigering är genomförd och det som för tillfället återstår, är att läsa igenom arbetet (trehundrasjuttioandra gången) vilket inte känns speciellt lockande.

Here I go... once again!

Photo Of The Day

2009-12-15T17:33:00.002+01:00

Vackra lussekatter? Jaja, minsann!

"Det kommer någon där..."

2009-12-13T11:22:00.001+01:00

"Jag vet nog vem det är... mamma? Vem är det som kommer"? Den oförglömliga repliken från mig som liten sjungandes lucia. Jovars, visst är det den 13e december men jag känner inga speciella lucia eller juletids känslor spira i kroppen. Morgonen erbjöd åtminstone sovmorgon, min käraste ligger fortfarande och sussar gott i sängen men det blir snart andra bullar. Appropå bullar, bakades igår lussekatter för fulla muggar. Det blev tyvärr inget bak av glutenfria, men förhoppningsvis käkas de upp utan min hjälp.

Undra vad dagen har att erbjuda?

Me and myself

2009-12-11T15:13:00.001+01:00

Tiden tillbringas till stor del med mig själv som lekkamrat (och att inte förglömma Skuggan - the dog). Jag är nog inte någon värst kulig lekkamrat, eftersom det mesta känns som ett förvirrat kaos. Ogillar när min käraste ständigt jobbar helg och erhar de mest konstiga arbetstider man kan tänka sig (glad över att jag valt ett yrke där man är ledig varje helg). För stunden finns ingen ork till att leta efter ännu en lekkamrat. Jag har nog inte funnit min givna plats i storstaden och för tillfället vill jag inte heller utforska den närmare. Förmodligen är denna egna tid betydelsefull för mig, men grubblandet hade gärna kunnat slängas dithän. Ge mig ork!

Strålande JUL

2009-12-10T15:59:00.002+01:00

Varför denna jul-hets? Jag förundras över människors vanligtvis stressande leverne, men juletiden tar i mina ögon det högsta priset. Jakt efter julklapp hit och jakt efter julklapp dit. Varva ner och ta det lugnt, är det någonting som överhuvudtaget existerar i vokabulären? Människor nästintill slår sig fram med vassa armbågar och trängs i långa kösystem, för att inhandla sina uppfinnesrika klappar. Konstigt nog verkar det inte som hjärtattackerna ökar med åttio-procent.

Coola ner!

Studentlivet i en liten ask

2009-12-10T15:38:00.001+01:00

Till stor del avskärmad från övriga världen, kastar man ansiktet i befintlig litteratur när tillfälle ges. Prioriteringarna genomsyrar vardagen och den fjuttiga peng som blir till övers när hyra/räkningar är betalda går genomgående till föda. Det ständiga "nej:et" är ett ord som ekar i mina öron vilket snabbt upplevs som tröttsamt och jävligt. Studentfestligheter finns det gott om, och erbjuds ständigt men vad gör man när cashen sinar i fickan redan efter ett fåtal dagar? Spara och slösa? Det finns ingen möjlighet till att göra någotdera. Boende i en skokartong är det givna alternativet, då priserna av bostad (bostadsrätt som hyresrätt) är skyhöga och inget annan möjlighet ges. Jag har överlevt, men tiden rinner mot sitt slut och mötet med verkligheten i den övriga världen är ett faktum.

Det känns hyfsat skönt, men samtidigt skrämmande...

Studentlivet i en liten ask - ett minne blott (?)

Photo Of The Day

2009-12-08T18:55:00.001+01:00

.. och sen kom snön?

2009-12-08T18:50:00.002+01:00

Efterlyser vinterns lyxighet i kombination av snö och solsken, men det verkar vara en hopplös gåta att lösa (?)

Hallelujah

2009-12-06T21:01:00.001+01:00

Helgen erbjöd, kort och gott, biobesök tillsammans med bästaste vänner. 2012: doomsday - en jävla lång film (tur för stolarna att de var mjuka och behagliga). Jag skulle vilja påstå att detta var en nästintill traditionell katastrof-film där nästan hela jordens befolkning omkommer och en liten del överlever. Dock får den ett plus, då humoristiska inslag uppskattades. Stundtals kändes det som om filmen förmedlade ett viss allvar, men eftersom det istället uppbringade skratt och fniss vet jag inte om filmen riktigt lyckas förmedla den mer allvarliga och sorgsna sidan. Filmen får därmed tre solar (den var trots allt sevärd, men i efterhand var den förmodligen inte värd sina 110 kronor).

Cannot run, cannot hide...

2009-12-04T00:34:00.003+01:00

Den långa ensliga korridoren är ett minne blott. Tidsmaskiner existerar inte i denna värld och kommer förmodligen heller aldrig att göra. Ljuset som för längesedan brunnit ut, brinner återigen med en låga varm och skön. Verkligheten kommer ikapp snabbare än vad ljuset färdas vilket ibland är skrämmande. Minnen ploppar upp ur intet och det går inte att hejda. Försök efter försök tills det till sist slår slint och enda stort kaos skapas. Skör som en glasfibertråd, rullar tåget trots allt vidare mot nya destinationer som aldrig tidigare utforskats. Det borde vara spännande men det känns som raka motsatsen. Ingenting är som det borde och undra om önskan någonsin kommer slå in?

- Livet i ett samlat kaos

Photo Of The Day

2009-12-03T21:13:00.001+01:00

Bat-Camps - Hell Yeah

Den eviga väntan

2009-12-03T21:11:00.001+01:00

0 olästa i inkorg. Min kropp skriker inombords och papiljotten är överhuvudtaget inte värd att nämna. Tiden tickar förbi, men vem bryr sig? Dagen har i princip endast besått av den eviga väntan - pust och suck (trettitregånger om). Tummen upp för morgondagen eller en helgs väntan?

Imorgon är den dag som inväntas redan i veckans början - fredagen! Mys med käraste i full kaddabong står på schemat. Gosa ner sig i soffan med en skön filt, liggandes i kärastens armar. Finns det något mer underbart?

Oh YES!

2009-12-01T22:11:00.001+01:00

Det efterlängtade telefonsamtalet mottogs med nervositet och oro. Den glada nyhet som kan förtäljas är däremot av glädje och lättnat. I got the job! (Woohoo för mig). Det känns oerhört skönt att kunna släppa en betungande sten från mitt bröst. Att slippa jobbsökandet för en tid och enbart se fram emot vad framtiden har att erbjuda.

Å, så kom flygplanet med sin värdefulla last...

2009-11-30T15:54:00.002+01:00

Ett skepp (flygplan) kommer lastat. Äntligen har min efterlängtade käraste (brunbränd och fin) återvänt från paradissemestern. Och om det inte vore nog, med flera överraskningar i form av fina presenter.

Tack och bock!

Piffiga glittrande örhängen och att inte förglömma söta "Kitty"

Den finfina väskan

Komsi kom!

2009-11-28T16:55:00.001+01:00

Återstående 13, 5 timmar känns som en evighets väntan! "Den som väntar på någonting gott... " eller vad det brukar heta? Jag är glad över min kärastes möjlighet till semester och inte det minsta avundsjuk (eller hur?) men det ska bli otroligt härligt att återfinna honom här hemma i vardagslivet igen. "Borta bra, men hemma bäst"?

Människors egendomligheter

2009-11-28T16:42:00.001+01:00

Återstående 10 minuter av bussresan på Malmö stads gator, slår plötsligt en äldre man till mig på armen med sin tidning. I drömmarnas värld och med hög musikvolym i öronen, vaknar jag snabbt till liv. Mannen menar att jag ska sluta upp med att blockera ena sittplatsen med min fullpackade kasse innehållande julklappar, ryggsäck och dator och lämna plats åt en äldre kvinna som tydligen visade vilja att slå sig ned bredvid mig. Min vilja var inte respektlöshet mot andra människor genom att blockera denna sittplats, men eftersom kvinnan redan placerat sig på sittplatsen framför, blev jag dock förundrad över mannens beteende och arga röst. Såklart jag kan tränga ihop mig med julklappar, ryggsäck och dator i min famn medan sittplatsen framför förblev tom. Däremot godtar jag inte när människor talar till mig som om jag vore tolv år, utvecklingsstörd och inte förståelse för det svenska språket. Var tog vänlighet och mänskligt hyfs vägen?

Lyckans vykort

2009-11-27T13:09:00.001+01:00

Till min förvåning damp det efterlängtade vykortet ner i mitt brevinkast. Oerhört vackert och definitivt till belåtenhet. Jag är saknad - det allra bästa med vykort från andra sidan jordklotet.

One and a half day to go..

Ett bubblande liv?

2009-11-26T21:56:00.001+01:00

Morning glory

2009-11-26T16:05:00.000+01:00

Dagen tog sin början i ett raskt (och vimmelkantigt) uppvaknade genom ett samtal från min käraste. Ett missat samtal dessutom vilket inte var den optimala tanken. Damn it! Med snabba steg försatte jag mig i kurs mot Malmö högskola och möte med handledare. Arbetet hade inte haft tid till att läsas igenom grundligt eller fullständigt men kommer att ske inom några dagar. Inte speciellt mycket att tillägga i detta möte, förmodligen inte mycket att ändra (om inte språkligt). Jag är oerhört tacksam att detta utförs i en grundlig feedback av vår handledare (eftersom guidning efterlyses). Det känns bra, det känns som vi (jag och min skriv-partner) är på rätt spår, i rätt riktning - Yey!

Imorgon tar jag hälj och väntar ivrigt på att min käraste ska återvända från din upptäcktsfärd i den thailändska sfären - Jippie Jooohoo!

Det var en gång..

2009-11-26T00:34:00.001+01:00

... En flicka...

Våren var äntligen här och för första gången på länge, kunde flickan äntligen känna att någonting lättade från hennes bröst. Vinten var en tung sådan, men hon kunde återigen se det efterlängtade ljuset i tunneln vilket var oerhört befriande. Lusten på kärlek var vid den här tidpunkten obefintlig, det enda hon ville göra var att leva (och allt var det innebar). "Kärlek är för dom som har tur" ungefär så gick tonerna i flickans öra..

... tills flickan en vacker dag mötte en pojke. I efterhand känns det som om han dök upp ur tomma intet, som en blixt från klar himmel eller liknande. Flickan kunde inte förstå. Det första mötet med pojken var "shakey" (som ungdomar skulle uttryckt det). Inte riktigt säker i skorna utvecklades detta möte till att bli många flera. Från att vid första mötet intagit en rätt likgiltig roll, började känslor växa fram. Hon var förvirrad vid det här laget och förstod inte hur detta kunde komma sig. Tills hon plötsligt insåg att han hade kommit att bli den mest fina varelse hon någonsin mött och för att göra en saga kort förflyttar vi oss framåt i tiden..

... blev alltså 1+1 = 2 (ursäkta förvirringen i matematiken, ett "vi" för att vara mer ordagrann). Ojsan, vad det lät gammalmodigt. Det låter som om det är farmor och farfar vi talar om. Nåväl, här befinner vi oss idag. Flickan har kommit till insikt med vad denna pojke egentligen betyder för henne och han är oerhört betydelsefull på många vis. Inte bara är han det vackraste hon någonsin sett (en man som många andra pojkar skulle dö för, ögon som glittrar mer än någonting annat, ett leende och humor som får alla döda att gå i taket, en omtänksamhet som är guld värd och ett hjärta fullt av glädje, humor och kärlek) är han inte älskvärd, så säg?

Det är förmodligen uppenbart att flickan i detta stund, saknar sin pojke oerhört mycket. Och det stämmer, det gör hon. Ibland har hon en tendens att sväva ut i drömmarnas värld (vilket detta kan upplevas som) men i verkligheten är detta faktiskt ingen dröm. Hur många gånger hon nyper sig i armen, så gör det lika ont varje gång. Det är märkligt vad saker kan knasa till sig och se när man minst anar det...

The story will continue..

"Kärlek är för som som har tur" (antas att inget mer behöver tilläggas).

/Over and out

Julklappsjakt

2009-11-25T20:57:00.001+01:00

Den årliga julklappsjakten är igång (och samtidigt avslutad). Känner en lycka över att ha funnit mina tänkta (och spontana) inköp. Har dock haft en svårighet i denna julklappsdjungel, eftersom jag inte innehar några speciella "skills" i detta med att köpa presenter. Fantasin hägrar inte, om jag uttrycker mig annorlunda. Och det gör det inte lättare när min käraste inte vet vad som kan tänka önskas av den snälla tomten. Jakten slutade åtminstone i sex olika paket, fint inslagna i kartonger och papper med piffigt snöre. Förhoppningsvis tilltalar dem den givna? Det återstår att se..

Julafton - komsi kom!

Förbannelsens eviga liv

2009-11-24T18:09:00.001+01:00

Gåtan är löst (firar genom höga kaninhopp). Mitt tålamod kom till brytningspunkten och min käraste kunde tydligen föreställa sig mig (min ilska och uttryck av detta), trots befinnande på andra sidan jordklotet (sedär). Vilken tur att min skriv-partner är en sådan hjälte. Hur det hade kunnat sluta, vill jag inte tala om. Examensarbetet kan vara en trevlig skrivelse, så länge allting går som man vill och ordbehandligsprogram inte ställer till det genom sin icke klyftighet i att jävlas.

Damn it!

Sixty Questions

2009-11-23T22:30:00.005+01:00

1. Hur gammal är du om fem år?

- 31 (Jisses, Amalia).
2. Vem var den sista du träffade?

- Min skriv-partner.

3. Hur lång är du?

- 1, 60 (meter kort).
4. Vilken var den senaste filmen du såg?

- Duchesse (sådär bra, men historisk vilket är ett plus).
5. Vem ringde du senast?

- Min kära mor.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?

- "Kan du ta med boken Odelfors imorn. Kom på att vi måste använda den i texten" (till min skriv-partner).
7. Vad är dagens planer?

- Schappa i säng med en gång.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?

- Beror på vem det är jag ska ringa alternativ messa.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?

- Skilda.
10. När såg du senast din mamma?

- Uhm.. cirka fem månader sedan (tiden rusar förbi i all hast).
11. Vilken ögonfärg har du?

- Brun (har ni någonsin sett en inhemsk korean med gröna ögon?).
13. Har du någon gång hittat en katt?

- Nja.. inte vad jag vet.
14. Vilken är din favoritplats?

- I min kärastes armar (wohoo).
15. Vilken plats föredrar du minst?

- En plats där regnet står som spön i backen.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?

- Ack, skåneland du sköna?
17. Vad skrämde dig som barn?

- Ormar! (och fortfarande).
18. Vem fick dig att skratta senast?

- Min skriv-partner och jag skrattade rätt friskt idag må jag säga (åt vårt ordbajsande).
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?

- Nej, och jag har endast en att tillhandahålla men ingen skivspelare (November).
20. Har du stationär eller bärbar dator?

- Bärbar åt folket!
21. Sover du med eller utan kläder på dig?

- I min kärastes avlägsna t-shirt eller naken med trosor.

22. Hur många kuddar har du i sängen?

- Två (använder dock endast en).
23. Hur många landskap har du bott i?

- Fyra.
24. Har du någon gång spytt på fyllan?

- JA.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?

– Strumpor kan vara bra när det är kallt, skor är ofta bra och barfota inomhus och i sommarvärme.
26. Är du social?

– Hur är man när man inte är social?
27. Vilken är din favoritglass?

– Choklad (mums).
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?

– Skrika och hoppa hundra grodhopp (alternativt kaninhopp).
29. Tycker du om kinamat?

- Ja, men helst om det är "riktig" kinamat.
30. Tycker du om kaffe?

- Om? Jag är en obotlig missbrukare.
31. Vad dricker du till frukost?

- Kaffe.

32. Sover du på någon särskild sida?

- Magen eller rygg (framsida eller baksida).
33. Kan du spela poker?

- Jo, det händer men bara på låtsas.
34. Tycker du om att mysa?

- Det är det bästa jag vet!
35. Är du en beroendemänniska?

- Ja, av nikotin.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?

- Nej.
37. Vill du ha barn?

- Absolut.
38. Kan du några andra språk än svenska?

- Engelska och lite lite franska (vet dock inte om det räknas).
39. Har du någonsin åkt ambulans?

- Ja, en del gånger.
40. Föredrar du havet eller en pool?

- Havet är underbart, pool är fyllda med knasigt klor.
41. Vad spenderar du helst pengar på?

- Snus och massa annat trams.
42. Äger du dyra smycken?

- Nej.
43. När känner du dig lycklig?

- När jag får umgås med människor jag tycker om och håller kära.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?

- En gaffel.
45. Vem är den roligaste människan du känner?

- Alla mina vänner är roliga på sina egna sätt.
46. Välj ett ärr på din kropp?

- Axel (vattenkoppor).
47. Vad har du för ringsignal?

- "Holding on".
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?

- Ja, i en låda undanskymd.
49. Flirtar du mycket?

- Dagligen med min käraste.
50. Vart togs din profilbild för din blogg?

- Profilbild? Har jag en sådan? Bilderna som syns är tagna lite här och var.
51. Kan du byta olja på bilen?

- Nej (har inte körkort vilket gör att jag aldrig lärt mig sådant).
52. Har du fått fortkörningsböter?

- Nepp, vore knasigt i så fall.
53. Vilken var den senaste bok du läste?

- Tio böcker samtidigt (och rabbling av dessa titlar får en att somna).
54. Läser du dagstidningen?

- Nej.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?

- Nej.

56. Dansar du i bilen?

- Dansa i bilen? Det var som tusan, får jag prova någongång.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?

- Minns inte (tragiskt).
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?

- Adress till en förskola.
59. När var du i kyrkan senast?

- Ojsan, flera år sedan (mitt minne är kort).
60. Vilka personer utmanar du?

- Utmanar? Den som vill att jag ska utmanas får komma hit.

Little Pingu on the road..

2009-11-23T20:17:00.002+01:00

Livet genomlevs tillfälligtvis i sin egna bubbla. Världen utanför rör sig i snabb hastighet medan denna bubbla mestadels tampas med smärre motgångar och djävulskap. Envisheten är hög , förvirringen studtals total samtidigt som tålamodet får sig flera törnar. Dagarna består nästintill inte av någonting annat än massa ordbajsande, tusentals upprepningar i all oändlighet och ömma handleder. Tillsynes finns ljuset i tunneln och längtan efter detta slut är genomgående. Tur att min vän står ut med att verka som bollblank och skrivpartner, annars hade detta aldrig kunnats ro i land.

Båten är full av överraskningar.. but still on the road! (sea)

Den skånska folkmunnen

2009-11-21T16:42:00.000+01:00

I begynnelsen (i runda slängar fyra år sedan) av min tillvaro i skåneland upplevdes en oerhört svårighet i att förstå vad människorna, många gånger uttryckte och vad som kommunicerades genom den skånska folkmunnen. Idag måste jag medge att det går med lite mer lätthet, men det är inte alla gånger som kommunikationen är ömsesidig och jag förstår mig på vad som sägs. Därmed upplevs skåne som skåne-l a n d.

Min tillbringande tid i skåneland har givit mig ett helt nytt vokabulär, i form av roliga och knasiga ord och uttryck. Jag minns väl det första ord som fick mig att se stora frågetecken (jag och vännen från blekinge tittade frågande på varandra och förstod: nada.

- Ko(oo)rva lu(v)en (korvlucka)

- What?

Andra kuliga ord och uttryck som jag kommit i kontakt med kan sammanfattas som sådant:

Rullebör - skottkärra

Balle/ballar - skinka/ändhalva

Flabb - mun

Päror - potatis

Hossorna - strumpor

Hutta - kasta

Klyddig - besvärlig

Mög - smuts

Rälig - äcklig/hemsk

Kär - söt

Nätt - varsamt

Åsså - också

Rabbemos - rotmos

Ruva - sårskorpa

Tönn - dum

Lomma - gå omkring

Coca - Coca cola

Spåga - en sticka i fingret

Påg - pojke

Medger att dialekter är oerhört roligt och livar upp det mesta, trots vissa frågetecken (?)

Skriva-skriva-skriva

2009-11-20T23:39:00.001+01:00

Veckorna rusar onekligen förbi i all hast (upprepar detta en trettiohundrande gång, för att påminna mig själv). Denna veckas summering handlar endast om: skriva-skriva-skriva. Examensarbetets-kämpandet är i full gång (vad det i slutändan kommer resultera i är en bra fråga och jag väljer att behålla den obesvarad). Det slutliga diskussionsavsnittet återstår (plus ett massa annat "ordbajsande" i vanlig ordning). Däremot är inte domen ännu fälld men jag hoppas innerligt att det är nog bra för examination och opponering (annars hoppas jag högt).

Hälj = göttans!

Insåg i detta nu, att det endast är en vecka och en dags väntan tills min käraste återvänder solbränd och fin (som alltid). Hoppas att sköldpaddan (Donatella) fortfarande är i livet vid den tidpunkten. Hon har dock levt lite på bristningsgränsen gällande mat dessa veckor, eftersom jag inte har tid att åka turen till Malmö och tillbaka var dag. Idag levde hon och förmodligen även om cirkus en vecka. Damn that turtle!

Skön hälj allesammans!

Överraskning

2009-11-20T23:24:00.005+01:00

Ett hårt brev (av den större sorten) damp plötligt ner i mitt brevinkast. Av ren nyfikenhet och spänning kändes det som jag åter intagit rollen som liten flicka - rev och slet i detta stackars brev. Spänningen ökade, då jag fick se vem avsändaren var (min kära mormor). Vad kan det vara?

... åh mysiga underbara saker!

TACK

Jag kommer definitivt luffsa runt i dessa dagarna i ända och en oerhört tacksam present när kommande kyla är ett fatum. Hög grad av mysfaktor! Snyggt jobbat mormor!

/Tack och bock

En julgran

2009-11-18T08:45:00.001+01:00

.. stoltserar i min närhet, en bit härifrån. Den är grön och grann, precis som det ska vara. Dock utan julgransljus, men om jag känner granen rätt.. det kommer, det kommer. Detta får mig onekligen att slänga tankar emot juletid som inom en snar framtid står innanför dörren. Lyckligtvis reser jag till "hemstaden" och för att fira jul tillsammans med min familj, i vanlig ordning. Det känns skönt, det känns tryggt.

Min kära mor, informerade mig häromdagen om årets finemang-idé (?) gällande julklappsbyte. Varje medverkande familjemedlem inhandlar en julklapp (i en överenskommen valör) med bokstaven M (fråga mig inte om hur denna bokstav införlivades). Nedan följer min egna "brain-storming" angående denna eftertraktade julklapp. Vad kan det tänka sig vara?

* Mys-tofflor (Njaa)

* Marabou chokladkaka (Nää)

* Marsipan tårta (Nää)

* Monopol (Njaa)

* Mugg (Joo)

Äsch! Jag får heltklart klura vidare..

Hunden & Sköldpaddan

2009-11-17T16:14:00.000+01:00

Hunden är ett alldeles förträffligt sällskapsdjur och det är oerhört lätt att sakna den fluffiga och granna vän. Vår kamratskap har under den senaste tiden utvecklats till någonting väldigt fint (åtminstonde från min sida). Denna krabat kräver en hel del uppmärksamhet och söker den ofta på eget initiativ. Det handlar ofta om att kasta boll vilket är av stort intresse. Promenader är naturligtvis behövligt och uppskattat, men dock inte alltid. När regnväder eller annan nederbörd hägrar känns det inte lika uppskattat och ibland kan även vägran förekomma.

Sköldpaddan (turtle) kan säkert mycket väl vara ett trevligt sällskapsdjur (dock inte i den bemärkelsen genom kasta-boll-sällskap). Sköldpaddor som jag tidigare stött på, har varit växtätare men denna speciella varelse är snarare köttätare, då den till min förvånad tuggat i sig sin tidigare sambo vilket var en sköldpadda av mindre storlek. Från att ha varit en relativt trevlig vän, har jag valt att ta avstånd från detta djur eftersom jag inte uppskattar min hand utan eventuella fingrar. Den matas förstås, men akvariet verkar vara en trygg plats för denna krabat. Och inte att förglömma verkar den trivas (kanske bättre utan sin vän?) Uppsåtligt eller inte, äter man inte upp sina vänner!

Herr H

2009-11-17T11:47:00.001+01:00

Jag har under en längre tid haft viljan att berätta om denna mystiska: Herr H. Denna man är en sällan skådad omtänksam, givmild och oerhört generös sådan. Jag har dock inte lyckats få en korrekt och inte heller någon genomgående bild av honom, eftersom mannen oftast rör sig i sin osynlighet. Det sägs att denna man ska låna mitt förråd (som jag inte använder) och jag ställer mig frågande till detta, då jag inte har den minsta aning om detta stämmer. Huruvida detta är sanning eller inte, spelar ingen större roll men det mest intressanta faktum är att jag själv inte har tillgång till mitt egna förråd (då ingen passande nyckel tillhandahålls). Herr H menar att han lånar mitt förråd, men då nyckel saknas har jag ingen möjlighet till att se om det verkligen följer sig på detta vis. Hur som haver, dimper det med jämna mellanrum ner kuvert (innehållande slantar av olika valör) i min brevlåda med avsändare: Herr H. Fattig som jag är, tackar jag och tar emot (vilket man kan tycka vad man vill om). Förmodligens mannens sätt att visa sin uppskattning av det lånade förråd (om detta stämmer)??

Galenskap

2009-11-17T09:58:00.001+01:00

Galenskap 1: Granne 1, börjar plötsligt spika och slå med sin hammare under nattlig-tid. Grannliga aggressioner? Jag brukar sällan bry mig om vad grannar gör (och inte gör), men när hammaren tas fram och personen uppenbarligen går helt lös med vad hammare heter börjar jag fundera vad som får människor att vilja väcka ett helt hyreshus (även om det inte är den egentliga intentionen)?

Galenskap 2: Granne 2, strövar ständigt runt i sina dojjor som avger ett brutalt klackande-ljud. Ett ständigt sådant såväl morgontid, dagtid som nattetid. Det stör mina öron, då människan inte verkar äga ett par dojjor utan den höga klacken. Gör inte fötterna ont efter användning av endast dessa dojjor i över två års tid? Att använda klack-dojjor inomhus kan bara inte vara behagligt, men smaken är uppenbarligen som baken - delad. Medan damen klackar vidare, lägger jag mitt grann-klagande på hyllan. Tjatmostrar brukar sällan vara uppskattade, men ibland är det svårt att låta bli.

Galenskap 3: Denna hyresbyggnad ska förmodligen bli omgjord till bostadsrätt. Det vill säga om 2/3 visar sitt intresse för att köpa sin fastighet. Det framgår dock inte om detta mål är upplevt eller om intresserade fortfarande (efter över ett års tid) trugar efter intressenter eller genom sitt snack försöker omvända hyresgästerna. Jag har inget som helst intresse att köpa mitt lilla bo. Dels för att det är ett litet bo och dels för att önskade pengar inte finns att tillhandahålla. För någon dag sedan ringde en kvinnna (förmodligen en granne) på dörren och menade att jag skulle läsa igenom protokollet ifrån det senaste mötet och gärna dyka upp på nästa möte. Okay, tänkte jag. Läsa kan jag. Men icke! Kalkyler och diverse oklarheter är inte min starka sida. Dessutom upptäckte jag i all hast, att detta lilla bo (26 kvm) i runda slängar ska komma att kosta mig: 300 000 kronor. Vad i hela livet?! En fortfarande studerande människa med CSN-lån och snart nyexaminerad förskollärare, har inte den minsta möjlighet till detta. Jag är inte intresserad av att köpa detta bo.

Hujedamej!

Fram och tillbaka

2009-11-16T21:13:00.000+01:00

Idag blev jag åter påmind om att det endast är dryga månaden tills det så kallade "råmaterialet" av examensarbetet ska vara inlämnat. Trots denna skriv-hets känner jag mig relativt lugn, men verkligheten kommer ikapp med snabba steg och tiden rusar fort förbi..

Dagen har innehållit flertal tågresor med destination: Malmö - Lund och Lund - Malmö (fyra stycken tur och retur, för ett bestämt antal). Den turtles-liknande varelsen kräver foder och denna uppgift har naturligtvis blivit min att genomföra (på med dojjorna och bege sig). Diktafon hämtandet var ett måste (vilken tur att tidigare lånare, varit duktiga med att lämna in den lilla-saken). Det tredje skeendet av dagen innebar samtal som en del av grunden i det empiriska materialet (vilket utvecklades med smidighet) och avslutningsvis återresa till storstaden för att vara lika duktiga som föregående personer och återlämna det som lånats. Väl sittandes på dagens sista tågresa uppkom en dunkande huvudvärk av en smärta som var längesedan upplevd (förmodligen "svine-flue" - sprutans biverkning). Det återstod endast att krypa till kojs, ihopp om att denna vedervärdiga dunkning skulle övergå i harmoni. Vaknade tre timmar senare och var omedveten om det var morgon eller kväll. Huvudvärken har gjort sitt och kvällens timmar kantas mestadels av tv-tittande (min tillräckliga ork i kvällens ära).

Min käraste är saknad, men inte missunnar jag någon 33 graders celsius i ett semesterparadis.

Vaccination: "svineflue"

2009-11-15T14:07:00.001+01:00

Det ständiga omtalade ämnet har kommit att bli en stor del av människors samtalande. I kassakön i den dagliga matvaruhandeln, i väntan på bussen (och även på bussen), i cafékön på högskolan och inte att förglömma det mediauppbåd som förosakats. Jag finner personligen svårighet att förstå all denna hets. Besprutad eller icke besprutad? I slutändan är det således upp till varje individ att avgöra. Det är omöjligt för någon att veta om sjukdom kommer slå till eller inte. Däremot kan jag förstå samvetets konsekvens om det skulle visa sig att sjukdom var ett faktum och där står man obesprutad, men samtidigt är livet fullt av konsekvenser av olika val, men valet är upp till varje människa att besluta.

Under dagens besprutning möttes jag av en halv-tom matsal (fiffig och flexibellösning av Lunds Stad). I matsalen fanns flertal människor som utförde denna besprutning och alla hade ett eget bord med upplagda sprutor och andra användbarheter för utförandet. En känsla av ett "svineflue-läger" föll över mig - människor på rullande band. Nåväl, väl sittandes på denna matsals-stol och en halv sekund ifrån införandet av sprutan, faller helt plötsligt en kvinna ifrån sin stol sittandes en halv meter ifrån mig. Pladask ner på golvet! Här skedde däremot ingen hets utan detta verkade vara en förekommande svimning. Jag kan glädja er med att kvinnan snart, återigen var vid livet och mumlade några ord som var oförståeliga. Ingen skada skedd, och jag återvände till stolen och vips så var besprutningen genomförd och jag kunde glatt vandra vidare.

Till andra sidan jorden och tillbaka

2009-11-14T19:57:00.006+01:00

Äntligen! Jag möttes av det efterlängtade telefonsamtalet från min käraste. Jag är saknad (där ser man). Men dock inte turen att kunna följa med på denna underbara resa. Nejnej, resa är för dem som har pengar och möjlighet till semester ifrån sina vardagliga arbeten med snälla chefer. Jag har inte pengar. Jag har inte någon chef och därmed inte någon som helst möjlighet till trivsamma varma länder. Surt sade fisken.. eller räven. Sånt är livet, känns som ett bättre ordval. Inte kan man få allt?

Denna dag har kantats av en lång sovmorgon enda in till blanka dagen (sömnsvårigheterna kommer och går). Likväl förbannat, trots ett uppklivande med lång tidsmarginal fick jag springa till bussen (okay, kanske inte ordagrant springa..) men stora och snabba kliv, om jag får be! Denna ständiga tidspress.. wooom. Bussen tog mig till trevligare sammanhang, i form av fika med allra bästa tösen. Det är alltid lika trevliga samtal, fast vi inte ses ofta - härligt!

Kvällen har inte speciellt mycket att erbjuda, mer än att slänga blickar på dumburken-Göran (ja, den heter så). Önskar att jag hade ett komplett videobibliotek (eller dvd heter det kanske med all dess nymoderniteter), men den turen är inte på min sida. Imorgon blir det att vaccinera sig mot den oerhört omtalade "svineflu". Hoppas inte armen-ont gör ont alltför länge, men ännu mer tur att jag inte är spruträdd - stackars krakar!

Matdags? Vad blir det för mat?

Bye bye (for now)..

2009-11-12T17:20:00.013+01:00

I förmiddags var det dags att vinka av min käraste och hans vänner vid Malmö Centralstation. Jag måste erkänna att känslorna var blandade. Avundsjuk? Javisst! Plötsligt inser jag hur betydelsefull denna människa är och hur saknad han kommer att vara. Nyttig reflektion och jag påminns om hur enkelt det är att ta människor i sin närhet förgivet.

Medan grabbarna njuter av en mycket välbehaglig semesterresa till finfina och piffiga Thailand, återstår det för mig att klaga mig grön på den svenska novemberhösten och återgå till mitt examensarbetsskrivande. Ingen tid att förlora till dagdrömmande om vackra semesterparadis utan istället koncentrera all tankeverksamhet på vad som komma skall..

Ge mig jobb!

2009-11-10T16:06:00.006+01:00

Som tidigare nämnt, är jobbsökandet igång. Det är förmodligen för tidigt att hetsa upp sig och drabbas av panik redan i detta skeende av att någon ännu inte nappat, men samtidigt känner jag oro. Såklart ger det viss erfarenhet av att överhuvudtaget få tillfälle att gå på intervju, men i slutändan är det jobb som är mitt mål.

Okänd: - Jasså, du har ingen tidigare erfarenhet av arbetet?
Jag: - Nej, inte mer än praktiken som genomförts.
Okänd: - Men du har väl jobbat tidigare.. jag menar arbetslivserfarenhet?
Jag: - Jadå, jag har jobbat sen jag var fjorton, så arbetslivserfarenhet har jag.
Okänd: - Jamen, det var ju bra.
Jag: - Ja

Det känns som om erfarenhet absolut är ett stort plus och visst kan jag hålla med, men samtidigt förundras jag över alla likgiltiga miner som framförs i samband, då det kommer fram att jag inte har någon tidigare erfarenhet av arbetet förutom praktikperioderna. Hur stor betydelse har själva utbildningen? Spelar det ingen roll att jag utbildat mig i antal år? Hade jag varit mer eftertraktad om jag valt barn & fritids programmet på gymnasiet för sju år sedan? Betyder det automatiskt att jag skulle signalera ett större intresse för mitt val av utbildning? Finns det ingen möjlighet för människor att byta yrke eller att ändra uppfattning och vilja när det gäller utbildning och jobb?

Jag är nästintill mållös.

Ge mig jobb!

Resa bokad!

2009-11-08T22:01:00.010+01:00

Julresan till hemstaden (Krillehöla) är bokad. Det känns tryggt att ha någonting att se fram emot och veta att jag äntligen får tillbringa tid tillsammans med min efterlängtade familj. Det blir inte många träffar under ett år vilket såklart känns tråkigt och inte alls speciellt tillfredställande men vad gör jag när det är långväga resa? Om alla ändå kunde leva i skåneland!

Statens järnvägar gör mig besviken. Varför förändra hemsidan otaliga gånger, plus att man väljer att radera alternativet: student. När blev jag egentligen vuxen? Priserna är skyhöga för mig som fattig student men vem tar hänsyn till detta? Varken CSN, SJ eller någon annan. Jag vet, borde vara ute i god tid men nu är åtminstonde beslutet fattat och biljetterna mina. Skylla sig själv om jag inte kan bestämma mig i tid. Jag ogillar att åka tåg. Det är i helskotta vilka otaliga timmar resan kommer bidra i men som sagt, vad för jag inte? Byte i Skövde känns dock som en relativt lång omväg. Tågen verkar gilla omvägar, minst sagt. Hoppas inte på snöstorm och timtals förseningar, då röd-flaggen inte känns särskilt långt borta.

Jag är förberedd på det värsta..

Inte det minsta avundsjuk..

2009-11-06T18:26:00.007+01:00

Mitt öppna sinne har definitvit tagit till sig av den skånska storstaden. Jag gillar't, som vi brukar säga i värmland. I nästa vecka tar jag dock min kappsäck och återvänder till mitt lilla bo, men endast för ett tag, jag kommer att återvända. Min käraste har valt att lämna mig i det svenska höst-mörkret och istället semestra i underbara Thailand. Avundsjuk? Nejdå! Jag har mitt schema uppklarat och vet precis vad jag har att göra fram till juletid. Sol och värme kan man bara få för mycket av.. uhm. Som sagt, inte det minsta, inte det minsta.. avundsjuk.. Kommer likaså sakna min lilla håriga, tussiga vän. Den finaste vovven av dem alla. Vem uppskattar inte en hög av tuggben och leksaker (inte allra minst bollar)? Snarkningar och konstiga sovande ljud? Promenad i spöregn eller annan valfri nederbörd?

"Kärlek är bara för dem som har tur" som Thåström så fint brukar sjunga ut till sin kära publik. Med det menas att jag förmodligen är en av dem som haft tur.